Onko taiteellisella ja humanistisella koulutuksella jotain todellista annettavaa yhteiskunnalle? Viime vuosikymmenien hyötypainotteinen ajattelu on jättänyt jälkensä koulutuspolitiikkaan ja johtanut humanististen koulutusohjelmien vähentämiseen ja jopa lakkauttamisiin. Yhdysvalloissa on erityinen perinne nimeltä liberal education. Se pohjautuu traditiona keskiajan ajatukseen vapaasta taiteesta, artes liberales, ja myös antiikin ajatukseen vapaan miehen kasvatuksesta, sillä pitkään sekä humanistinen että taiteellinen sivistys oli yksinomaan miesten areena. Sen sijaan että sivistystä pidettäisiin hyvän yhteiskunnan perustana, on siitä tulossa jonkinlainen luksustuote, johon ainoastaan osalla yhteiskuntamme jäsenillä on aikaa ja varaa.

Hyöty on yksi aikamme avainsanoista.

Meidän tulisi käydä vilkkaampaa julkista keskustelua humanististen ja taiteellisten opintojen merkityksestä yhteiskunnallemme. Koska hyöty on yksi aikamme avainsanoista, on syytä miettiä, mitä hyötyä taiteesta ja sivistyksestä on. Taidetta ja kulttuuria harrastavat yksilöt ja yhteisöt ovat keskimäärin muita aktiivisempia kansalaisia ja yleensä kiinnostuneempia demokratiaan liittyvistä kysymyksistä. Kiinnostuneet ja sitoutuneet taiteen harrastajat ja ammattilaiset hyödyttävät yhteiskuntaa juuri innostuneisuutensa ja taiteen tuntemuksensa kautta.

Taide on ennen kaikkea kokemuksellisuutta, ja taiteilijat tuottavat yleisölleen elämyksiä ja avartavat näin maailmaamme. Siitä on ilmiselvää hyötyä. Taiteen kautta voidaan myös ilmaista monia asioita, joista muuten on vaikea keskustella. Näin taide on tärkeä empatian kehitykselle. Taiteen tulee myös olla kriittisenä piikkinä ihmiskunnan lihassa ja muistuttaa meitä epäkohdista ja jatkuvasta muutoksen tarpeesta. Hauskanpito ja kriittisyys eivät ole toisiaan poissulkevia, vaan kriittisyys on nimenomaan rakkautta ihmiskuntaa kohtaan.

Vastustamalla taiteen instrumentaalisointia sekä osana moniarvoista ja kriittistä koulutusperinnettä olemme Taideylipistona erityisen hyödyllisiä yhteiskunnallemme. Me koulutamme opiskelijoita ymmärtämään maailmaa ja kehittämään omia kykyjään tulevina ammattitaiteilijoina, tutkijoina ja taidehallinnon ammattilaisina. Humanistinen- ja taidekoulutus eivät rajoitu ainoastaan yliopistoihin, vaan avaavat silmämme ennen kaikkea elämän suurille mahdollisuuksille sen sijaan että rajoittaisimme ajatusmaailmamme hyvin kapeasti määriteltyyn hyötyajatteluun.

Rehtori Tiina Rosenberg.

Till konstens försvar

Har den konstnärliga och humanistiska utbildningen något verkligt att ge samhället? De senaste decenniernas nyttoinriktade tänkande har satt sina spår i utbildningspolitiken och lett till nedskärningar och till och med nedläggningar av humanistiska utbildningsprogram. I USA finns en tradition som kallas liberal education. Den bygger på den medeltida tanken om de fria konsterna, artes liberales, och på antikens ideal om den fria mannens fostran, för både den humanistiska och konstnärliga bildningen var länge öppna endast för män. I stället för att bildning skulle betraktas som fundamentet för ett gott samhälle håller den på att bli en lyxprodukt som endast en del av medlemmarna i vårt samhälle har tid och pengar att ägna sig åt.

Vi borde föra en livligare offentlig debatt om de humanistiska och konstnärliga studiernas betydelse för vårt samhälle. Eftersom nytta är ett av honnörsorden för vår tid finns det orsak att fundera över vilken nytta konsten och bildningen har. Individer och gemenskaper som ägnar sig åt konst och kultur är i genomsnitt mer aktiva än andra, och de är i allmänhet också mer intresserade av frågor som gäller demokrati. Intresserade och engagerade konstentusiaster och -proffs är till nytta för samhället uttryckligen genom sitt engagemang och sina kunskaper om konsten.

Konsten handlar framför allt om upplevelser och erfarenheter som konstnärer skapar för sin publik. Genom detta ger konstnärerna oss ett vidare perspektiv och en större värld. Det är helt klart nyttigt. Genom konsten kan man också uttrycka många saker som är svåra att diskutera på andra sätt. På så sätt är konsten viktig för utvecklingen av empati. Konsten ska också vara en kritisk påle i mänsklighetens kött; den ska påminna oss om missförhållanden och om behovet av kontinuerlig förändring. Att ha roligt och att vara kritisk utesluter inte varandra. I stället är kritik uttryckligen ett sätt att visa kärlek för mänskligheten och samhället.

Genom att motarbeta instrumentaliseringen av konsten och genom att befrämja den pluralistiska och kritiska utbildningstraditionen kan vi på Konstuniversitetet vara särskilt nyttiga för vårt samhälle. Vi utbildar studerande att förstå världen och utveckla sina färdigheter som framtida yrkeskonstnärer, forskare och proffs inom konstförvaltningen. Den humanistiska och konstnärliga utbildningen hör inte enbart hemma vid universiteten. Framför allt öppnar de våra ögon för livets stora möjligheter i stället för att begränsa vår tankevärld till ett mycket snävt definierat nyttotänkande.

Rektor Tiina Rosenberg

The post TAITEEN PUOLESTA appeared first on IssueX.